Mor åt råg. Far åt helvete.

Slas om boken "Vem älskar Yngve Frej"

"Jag skrev en bok som hette Bönder som en hyllning till vårt lands bortrationaliserade eller rättare sagt utkonkurrerade småbönder. Sen skrev jag i slutet av sextiotalet ‘Vem älskar Yngve Frej’ som handlar om fyra gamla människor som fortfarande går kvar på sina ägor av ren kärlek till tjugofyra hektar skog och öppen jord. Det kom sedan brev från läsare i varje landskap som precis visste var Bråten och Östentorp som jag kallar de små gårdarna låg. Och alla hade rätt. Gårdarna ligger där man i minnet kan placera dem, de av oss som vill minnas.

Jag har anklagats för att som Stockholmare egentligen inte veta något om det gamla Bondesverige eller svenskt liv på landet över huvud taget. Att jag romantiserat några sommarlov. Att jag praktiskt taget hittat på ett eget Bondesverige som jag påstått mig ha bott i. Det finns bara ett svar på detta: Far åt helvete"

Numminen lurpassar Slas

Numminens verk.

Det finns några husgudar i mitt liv, människor som ska tabba sig rejält för att mista min fullkomliga respekt. Stig Claesson är en. Numminen hör kanske inte hit, men i detta fall behöver jag honom för att lyckas knyta ihop säcken. I mitt tidigare inlägg om Numminen läste jag lite här å där om vad han egentligen sysslar med. Det visar sig att han är mångsysslare med bl.a. böcker, konst och komposition på sitt samvete. När jag fick se ett av hans verk gick tankarna, inte helt osökt till min gamle idol.

Slas var ingen mästare på att bli intervjuad och de få gånger det väl skedde levde han upp till söderkisgrabben till fullo. Här ett uttdrag ur en intervju från 1992, där han i samma andetag lyckas ironisera alkoholism och samtidigt passa på att ge en känga till en erkänd författarkollega, Lars Forsell:

- Jo mig kan du fråga. Jag är definitivt alkoholist. När vi var unga var vi fulla jämt. Men du... hur gammal är du egentligen?
- 22 år.
- Ja men då går det ju bra att vara full och skriva samtidigt. Eller hur?
- Jo.
- Just det. Men vänta tjugo år till. Sen går det inte längre. Men du verkar förresten inte vara alkoholist på samma sätt som vi var.
- Nej det har jag aldrig...
- ...när man kommit upp i en viss ålder går det inte att jobba aspackad. Lasse Forssell den jäveln påstår att han aldrig skrivit en rad när han varit full. Ren lögn. Lasse kan konsten att skriva aspackad.