Numminen och svårmodet

Det händer varje höst. Jag får helt plötsligt en oerhörd lust att lyssna till M.A. Numminen och jag kan fan inte förklara varför. Detta falsksjungande finska svar på Robert Broberg borde absolut inte finna tycke i min i övrigt kräsna musikhjärna. Ändå lyssnar jag med stor andakt och mildt iver till "Katten också, åhh vilka ögon" eller "när regnet öser ner". Den där gummibollen har jag dock aldrig tycket speciellt bra om.

Det finns ett tillfälle under min tonårstid när jag sommarjobbandes och i sedvanlig tristess lyssnar på programmet Christer i P3 ...vid närmare eftertanke så undrar jag om detta verkligen kan stämma, fanns programmet christer för 12-13 år sedan? Nåväl, jag lyssnar på någon form av underhållningsprogram där programledaren (den där göteborgaren) ringer upp M A Numminen för att be samme man sjunga en födelsedagssång för en lyssnare. Numminen, glad i hågen, stämmer upp i falsett och sjunger en högst vemodig bit där textstrofen "...för vad gör det om det regnar när man fyller år" blir någon form av crescendo. Den där textfrasen har sedan dess etsat sig fast i mitt bättre vetande och påminner mig om livets bitterljuva tillvaro.

Någon gång per år, ungefär i samband med det årliga Numminenfrosseriet brukar jag så leta efter den där låten som Numminen så vemodigt sjöng per telefon en dag för en 12-13 år sedan. Det har aldrig gett gott resultat, tyvärr inte idag heller. Jag vill erinra mig att han direktöversatt strofen för svenska öron, varvid originalet borde finnas på finska. Så vad kan då "...för vad gör det om det regnar när man fyller år" bli översatt till finska. Dägä, dägä?