Bergmans nattygsbord

På bukkan kränger man just nu Bergmans grejer och gör, helt utan förbehåll, profit på demonregissörens allra heligaste tingest. Här ovan skådas exempelvis Bergmans nattygsbord med inkluderat klotter. Nedpräntat på skivan står b.la. "Rädd, rädd, rädd", "Skitnatt" eller "Den jävla starren breder ut sig".

Jag behöver väl knappast övertyga församlingen om att jag vill ha den där...?

The stranglers på svenska

Den engelska punk/new wave-orkestern The stranglers är väl mest känd för låten golden brown, som bl.a. är med i en fightscen som hålls på zigenarlägret i filmen snatch. Från början hette de Guilford Stranglers och hade på den tiden svensken Hans Wärmling med i bandet. Han lämnade dock orkestern innan de nådde större framgångar. Låten Sverige/sweden är kul


Golden Brown



Sverige - All quiet on the eastern front

"Låt mig berätta om Sverige
Enda landet där molnen intresserar
Storebror säger det är stället för dej
För mycket tid att tänka, för lite att göra
För mycket tid, för lite att göra
Jag är insnöad pa östfronten

Förändringen är på minimum
Hypokondrisk gravsten
Känslan för humor är förlorad nånstans
Cumulus numbus för dej
Förändringen är på minimum
Hypokondrisk gravsten
Storebror säger det är stället för dej
Jag är insnöad på östfronten"


Engelsk modell av samma låt, Sweden

Geeks, geeks. Wondeful geeks!

Dokumentärer, alltså verkligheten, tilltalar mig mycket. King of kong handlar precis som titeln avslöjar om det gamla arkadspelet King Kong och dess hängivna utövare. Det är en film om en härlig samling älskvärda nördar (pojkar) som tjivas, tävlar och viktifierar varandra - högt å lågt.
Är du faschinerad av nördar så bör du se den. Här följer ytterligare ett litet klipp från en av deltagarna

Home is where the heart is

Vissa finner lugnet i stunden, oavsett platsen. De här flyttkarlarna tog tillfället i akt att använda sig av framlidna fröken Janssons möblemang vid 9-fikat. Jag passerade förbi på väg till jobbet och drabbades plötsligt av en oerhörd lust att föreviga dem, med det jag för tillfället hade tillgängligt - min mobilkamera.

- Fan grabbar, får jag ta ett kort? Ni behärskar verkligen konsten att slappna av när tillfälle ges! säger jag så mildt jag kan.

- Visst, det ska gå bra. svarar grabben till vänster i bild.

- Är det kutym inom möbelspeditionsbranschen? fortsätter jag. Jag menar, brukar ni sitta å fika på flaket sådär?

- Javisst! svarar samma grabb.

- Vi kallar det arbetsförmån! infliker grabben i mitten.

- Vackert! säger jag och går vidare.

Solen tog mig.

Efter ideliga påtryckningar från samhällskritikerna tar jag tillfället i akt och fäller kommentaren ni alla väntat på att få höra:

- Förlåt.

- Vadå förlåt, undrar du. Vem säger han förlåt till? Varför gör han det? Är han sinnesslö, på riktigt?

Ja. Jag är dum i huvudet, och du min vän är minst lika puckad som går in här dag efter dag, timme ut och timme i väntan på nya kreationer, lustigheter och fryntliga kommentarer...

Egentlingen har jag bara en sak att säga till mitt försvar: - Solen tog mig.

Solen tog mig och en mild dekadens i form av ett par mindre utflykter och alltför sena kvällar med vin, fågelsång och en livslång kärlek uppenbarade sig i vårkröken... Så skulle jag vilja säga det, men i så fall ljuger jag. Sanningen är en helt annan och den har med en tids idogt arbete att göra. Ni som har ett arbete förstår kanske vad jag menar. Fritiden blir lätt någonting annat än det man tänkt sig (oändliga antal episoder värdelösa TV-serier, middagar beståendes av smörgåsar med skiftande pålägg och en allt värre längtan långt, långt bort).

Solen tog mig också, faktiskt. Solen och trevligt umgänge på allehanda platser; i Kalmar, i Visby, Malmö, Stockholm, på landet, i skogen, på gatan, hemma, ute, på ett tak, i ett garage, på en klint...

Nåväl, jag lever. Jag har det bra.