Minns ni gruppen Delta rythm boys och låten "flickorna i Småland"- Jaså inte? Då skall vi strax fräscha upp ert sargade minne. (smakprov finnes i slutet av artikeln)
I samband med ett mindre kalas hos en god vän i de södra delarne av landet kom låten på tal. Mitt bland diskussioner om hattar och en allmän önskan att besöka ett dansgolv senare på kvällen börjar någon nynna på en låt. Min gode vän, låt oss kalla honom A, hoppar upp från golvet och utbrister: - Jag har den där! På stenkaka! Signerad å allt!
Månntro att undertecknad skärper sin annars druckna kropp då en signerad stenkaka strax skall dyka upp framför synen. Till en början gick det trögt då det visar sig att herr A har en alldeles förträfflig samling kakor av sten. För ett slag tappar jag tron och återvänder till ett samtal om biologi. Det dröjer dock inte många sekunder innan A skrålar: - Jag hitta' den, tamejfan. Se här!
Ur fodralet plockar han så upp en 78-varvare med tidigare nämnd orkester, signerad och alldeles underbar, se själv!
Det är just de här tingesten jag uppskattar mycket. Inte visste väl jag att man kunde äga en signerad stenkaka - jag trodde snarare att autografer hörde den senare delen av 1900-talet till. Att det sen råkar vara Delta Rythm boys gör inte saken sämre. Ett gott stycke svensk musikhistoria som egentligen saknar motstycke i modern tid! Min gode vän överraskar mig och jag blir löjligt begeistrad.
