Fasadklättraren - genvägen till din ungdom

Mången år har gått sedan serien fasadklättraren sändes för första gången på SVT 1989. Själv var jag omkring åtta år och har alltsedan dess väntat på en repris. 2003 gick så en men den missade jag. Jag hade så smått gett upp hoppet om att få återse den serie som så starkt har präglat min uppväxt tills jag drog en chansartad sökning på en välkänd sida för distribution av konventionella medier. Jag fann den! Jag lät den mogna ett par dar på min hårddisk för att i söndags låta den ha ny-premiär i hemmamiljö.

Den är precis sådär bra som jag minns den. Okej, tiden har tyvärr inte gjort den all rättvisa. Skit samma, för mig uppfyller den så mycket annat. Den väcker minnen till liv. Jag återminns nu så mycket kring tiden när jag såg fasadklättraren för första gången. Mitt rum rosa rum t.ex., eller min ovilliga LP-spelare, spindelmannen-lakan, 50-talssoffan i TV-rummet eller grekiskt lantbröd med micrad ost och Oboy.

När det gäller fasadklättraren är det främst tre saker som jag minns. Musikens repetitiva kraft, Björn Kjellmans naivitet och en perfekt åldrad Per Oscarsson i rollen som Larsson/Katten. Introduktionsmusiken består av en starkt 80-talspräglad jazz med en lika 80-talspräglad saxofon. Larsson/Katten (Per Oscarsson) lär den unge, naive och mycket vilsne Phillip (Björn Kjellman) att finna en mening med sitt liv - han ska bli mästertjuv precis som sin läromästare. Katten är f.ö. ett namn som jag själv blivit kallad de senaste åren, ett lustigt sammanträffande?

Nog om det nu. Se den! Om du såg den redan 1989 och minns den som bra 1989, slå ett öga på den igen. Ser du den för första gången 2009 kan jag inte lova dig just någonting - se den oavsett! Du kan väl åtmintone ta å lyssna på den lökiga saxen i sluttexterna? Den är oerhörd

Stökig natur?

Är du som jag, värdelös på att hålla ordning på saker? Lugn å fin. I Dokumentären "Mitt stökiga liv" berättas det om fördelarna med organisationskaos. Jag har aldrig varit speciellt orolig för min stökiga natur, tvärtom jag hyllar kaos, men det är skönt att få lite belägg för sin aviga inställning kring disciplinär ordning. OBS! Den slutar sändas på SVT-play den 19 feb.

Sport att minnas - JVM 2008

Undertecknad gick till sängs sent som kratta igår. För en stunds förströelse slog jag igång televisionsappuraturen och junior-VM finalen i ishockey gick av stapeln. Fäderneslandet mötte Kanadickerna och jag slog ett halvt, och tämligen trött getöga, sportsligt ointresserad som jag är. 10 minuter senare sitter jag upp i sängen, bitandes på naglarna. Då och då hör jag ett kvädande ljud ur mitt struphuvud när det är nära mål i den ena eller den andra buren. De unga grabbarna spelar en helt annan typ av hockey än de jag är van att se i de sammandrag man skådar i sportspegeln. Fart å fläng samt en total och enveten orädsla präglade matchen - som ärligt talat var en av de mest spännande finaler jag sett på mången år. Att fäderneslandet sedan förlorade gjorde mig absolut ingenting - det var matchen och inte vinsten som betydde något.

En annan rolig detalj var att se Niklas Wikegård genuint skitförbannad i pausen mellan andra å tredje perioden när de ettriga kanadickerna kört på fäderneslandets målvakt för tredje gången.

Ibland, ytterst sällan, är sport rikgtigt, riktigt roligt.

Favoritvideo Nr 2: Sid Vicious - My way

Som liten delade man upp sina kamrater i A- och B-barnsklass genom en enkel och selektiv process där ett eventuellt innehav av en VHS-spelare kom att placera dig i den föregående. Vi hade ingen video i mina unga år, varvid jag så klassades i den senare kategorin. Jag snyltade så gott jag kunde på mina A-barnvänners toppmatade bildåtergivningsenheter och vid ett tillfälle, då jag vart riktigt sjuk, hyrde min mor en moviebox och filmen ”Gröna gubbar från Y.R”. Filmen, som är allt annat än bra, utspelar sig på Skara Sommarland och det står klart att den behöver någon form av antropologiskt studie - men inte här och inte nu.

Nåväl, ett par år senare anlände så en videomaskin till vårt hushåll. Den kom med en diger samling inspelat filmmaterial, där klassiker som format mitt cineastiska intresse kan nämnas: ”Convoy”, ”Det gyllene skinnet”, ”Polisskolan” (hela serien) och Monty Pythons samlade verk. Mitt i den omfattande filmsamlingen fanns också ett par timmars inspelat material från en TV-kanal, kallad MTV. Jag tror, så här i efterhand, att inspelningen var gammal redan då; videos som ”thriller” med Michael J. och nån låt med Kim Wilde stod bl.a. för innehållet. Det tog inte lång stund innan jag lärde mig att "rewinda" bandet för att återse mina absoluta favoriter. Sid Vicious - ”My way” är nog den låten som satt störst avtryck på mig från tiden. Jag minns hur jag hänfördes av dramaturgin och det fantastiska skådespel Sid bjuder på i inledningen, och speciellt 1:19 in i spektaklet då han gör sin allra punkigaste min och liksom avslöjar vad som komma skall.

Favoritvideo Nr 1:Where's your head at

Jag äger ingen TV och missar därför tvångsmatning från MTV och andra fantastiska reklamfinansierade televisionskanaler. Jag har inget emot televisionen som sådan, och jag uppskattar SVT:s bredd i sitt programutbud. Resterande kanaler kan dock för det mesta "se sig om i helvetet".

Det fanns en tid i min ungdom när jag hade tillgång till en dumburk och ibland föds ett stark behov av nostalgiska återträffar. Youtube möjliggör nostalgikerns krav på snabb återkoppling och en snabb sökning gav mig genast den här fin-fina videon. Basement Jaxx gjorde runt 2001 denna kreation och jag minns att jag tyckte mycket om den. Det gör jag fortfarande. Ta en titt, det är du värd.