Insikt

Utan djupare analyser vill jag delge att:

- En rejält tilltagen bildskärm av god kvalitet spöar skiten ur vilken jävla processor- å ramstinn dator som helst. Det är den visuella upplevelsen som gör skillnad och skapar möjligheter. Du har tid att vänta. Du har väntat hela livet.

Stökig natur?

Är du som jag, värdelös på att hålla ordning på saker? Lugn å fin. I Dokumentären "Mitt stökiga liv" berättas det om fördelarna med organisationskaos. Jag har aldrig varit speciellt orolig för min stökiga natur, tvärtom jag hyllar kaos, men det är skönt att få lite belägg för sin aviga inställning kring disciplinär ordning. OBS! Den slutar sändas på SVT-play den 19 feb.

Det var väl det jag visste

När man jobbar intensivt med vissa saker blir det som ett mantra. Man tänker i samma banor, går i mönster och skiter lite extra i allt det där som man, även i vanliga fall, kan skjuta lite på. Jag jobbar för tillfället väldans mycket med klimat-, miljö- och uppvärmningsfrågor i några av våra kyrkor runt om i landet I morse insåg jag att jag kanske borde börja tänka lite på något annat då jag i limbo målade fram en bild av en äkta hussvamps utbredning i ett träbjälklag; mycel, sporer och fruktkroppar liksom svämmade över som en "pint" på krogen. Mitt i översvämningen presenterade en röst att mykotoxiner, eller mögelgifter, minsann är farligare än man trott och att 2/3 av fuktskadade hus påvisar detta. Jag minns att min sömndruckna kropp summerade händelsen som "Det var väl det jag visste". Jag vaknade till, gick och duschade och drömmen hade sedan länge passerat ut ur mitt medvetande - trodde jag. När jag lyssnade till P1's morgonnyheter nån halvtimme senare presenterade dem precis det där om mykotoxiner som jag trodde att min alldeles egna, skeva, hjärna hade fabulerat ihop. Det visade sig alltså att min klockradio gått igång och att jag vävt in ekot i min dröm. Det händer ibland, och oftast minns jag inget av det 10 min senare - den här gången var ett undantag.

Det är lite viktigt det där ändå. Trots att förutsättningarna för en hel och ren boendemiljö successivt har ökat allt sedan 1930-talet, är vi idag sjukare och utvecklar mer allergier än någonsin. Spånskivor, täckfärg, fogmassa och allehanda plaster fullkomligt sprutar ur sig mindre hälsosamma emissioner - och blandar man dem samman, adderar lite fukt och stänger in dem i byggnadskonstruktioner, ja då kan det bli riktigt spännande!
Läs mer på Arbetsmiljöverkets hemsida

Denna dag - ett liv

Alternativt jobb sökes

Det vore ju helt klart en ynnest att en dag få följande erbjudande:

"Käre Hibernalhatt.
Vi har uppmärksammat er situation och ser att Ni är ämnad för något större. Hur vore det att, av oss, få en skälig summa pengar månatligen insatta på ett bankkonto som ni själv uppger. Vad kräver vi då i gengäld? Vi önskar att ni en gång om dagen kreerar en livsvisdom i vårt dagligen utkommande blad. Vi har inga krav, utan ser att ni utövar fri kreativitet hur helst ni behagar.

Hör av Er.

Förväntansfullt

Urk Jänning, -Valfri tidning"

Det verkar ju onekligen som om man lyckats förr.
_

Efterklang, klang, lang, ang, ng, g

Försöker febrilt göra två veckor av en denna måndag. Jag inser att jag har fantastiskt mycket jobb att stå i, och ärligt talat har jag inte varit speciellt kreativ de senaste tre veckorna. Jag jobbar för tillfället med att inventera och definiera delar av vårt svenska kulturarv, kyrkor. Jag har anledning att återkomma även till detta, men i detta nu har jag inte tid, och risken för att det blir en kakofoni är överhängande.

Nu till sak: Jag jobbar bra med bakgrundsmusik, men blir lätt distraherad svensk musik då texten gärna borrar sig in i ens medvetande och helt plötsligt börjar man tänka på allhenada andra tingest än just arbete. Vad som krävs är någorlunda monoton musik utan utrymme för allt för stora utsvävningar. Det finns massvis av elektronisk musik som klarar dessa kriterier alldeles utmärkt, men även dessa blir lätt allt _för_ monotona efter, låt oss säga, en förmiddag. Det låter kanske motsägelsefullt men omväxling förnöjer. En kamrat inom data- och programmeringsbranschen lyssnar endast på två orkestrar om han prompt måste få något gjort; Jean michael Jarre och/eller Pink Floyd. Båda orkestrarna gör, enligt ovanstående definition, "jobbet" utmärkt. Det är bara det att min vän lyssat på dessa orkestrar, och ENBART dessa orkestrar under snart tjugo års tid. Leda är bara förnamnet.

Skit i det nu, anledningen till att jag egentligen skulle skriva just något alls är att jag vill förmedla en fin-fin orkester som jag håller mycket av. 2004 producerade MTV ett fantastiskt stycke musikhistoria kallad This is Our Music. Programmet visade musikgrupper som inte ännu nått ut till massan men som inom sin genre hittat trogna fans genom mer eller mindre konventionella metoder. Vad de olika konstillationerna hade gemensamt var gränslös kärlek till det de sysslade med - musik. Många av dessa grupper blev givetvis mer uppmärksammade efter MTV:s påhälsning, en av dessa är den danska electronica/post-rock och flermannaorkestern Efterklang. I programmet framträdde ett gäng unga pojkar i min egen ålder fram och berättade om deras eget bidrag till den musikaliska utvecklingen. Som skandinav tog jag med öppen famn emot det budskap dessa unga gossar förmedlade och insåg den dagen att svensk musik egentligen är skittråkig och att vi allt för lång tid levt på gamla ABBA-meriter. Efterklang kom att bli början på en musikalisk resa söderut där jag snart kom att finna eller återupptäcka andra danska finheter som Under byen, Slaraffenland, Veto, kashmir eller Mew.

Efterklang består av 5 huvudmedlemmar, men de plockar gladeligen in ytterligare 5-7 glada trattfiolinister (exempelvis) under liveframträdanden. Jag tänker inte beskriva deras musik något närmare utan nöjer mig helt enkelt med att säga att detta är skitbra och att de är ligger långt upp på min nuvarande top 10-lista av artister som jag kommer återkomma till resten av mitt vuxna liv. Duger det? Här nedan ett liveframträdande som gör mig löjligt glad, håll till godo.