Visar inlägg med etikett välfärd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett välfärd. Visa alla inlägg

onsdag 24 februari 2010

Delta rythm boys - flickorna i Småland



Minns ni gruppen Delta rythm boys och låten "flickorna i Småland"- Jaså inte? Då skall vi strax fräscha upp ert sargade minne. (smakprov finnes i slutet av artikeln)



I samband med ett mindre kalas hos en god vän i de södra delarne av landet kom låten på tal. Mitt bland diskussioner om hattar och en allmän önskan att besöka ett dansgolv senare på kvällen börjar någon nynna på en låt. Min gode vän, låt oss kalla honom A, hoppar upp från golvet och utbrister: - Jag har den där! På stenkaka! Signerad å allt!

Månntro att undertecknad skärper sin annars druckna kropp då en signerad stenkaka strax skall dyka upp framför synen. Till en början gick det trögt då det visar sig att herr A har en alldeles förträfflig samling kakor av sten. För ett slag tappar jag tron och återvänder till ett samtal om biologi. Det dröjer dock inte många sekunder innan A skrålar: - Jag hitta' den, tamejfan. Se här!

Ur fodralet plockar han så upp en 78-varvare med tidigare nämnd orkester, signerad och alldeles underbar, se själv!



Det är just de här tingesten jag uppskattar mycket. Inte visste väl jag att man kunde äga en signerad stenkaka - jag trodde snarare att autografer hörde den senare delen av 1900-talet till. Att det sen råkar vara Delta Rythm boys gör inte saken sämre. Ett gott stycke svensk musikhistoria som egentligen saknar motstycke i modern tid! Min gode vän överraskar mig och jag blir löjligt begeistrad.

måndag 5 januari 2009

Haille Sellasse, Up Your Ass


Street art a´la Banksy - Västbanken 2005

Religionskrig, en återkommande klassiker. I Gaza kreverar färgglada bomber och territoriella gränser fabuleras, allt enligt nån sionistisk urbaniseringsidé framyrad av Theodor Herzl med ackompanjemang för nått hundratal år sedan och som alltsedan dess utvecklats till någon form hävd liknande: "Du får inte va med å leka, vi var här först - för typ tretusen år sedan".

Jag blir en smula trött.

Mitt tal till samtliga involverade:

Mina gubbar!

Jag har samlat er här i afton för att ge er lite enkel och lättsmält information om det aktuella läget. Som världsmedborgare vill jag påstå att "New shit has come to light" och med det åsyftar jag förstås den något trötta men ack så aktuella "klimatfrågan".

Nåväl, det är egentligen bara en sak jag har att säga: Ni ska inte vara oroliga mina herrar. Inom kort kommer det inte att finnas så mycket att "pennfajtas" om - mer än sand, Lazarus håla och kanske en och annan sten. Det kommer vi alla se till, alla och envar.

Religion, kultur och historia i all ära - men ärligt, vill ni verkligen bosätta er på en plats som, enligt klimatprognoser, kommer att vara obeboelig? Det verkar osunt och högst obegåvat. Ni gör som ni vill, men hade jag varit i era kläder hade jag försökt att tänka lite utanför lådan; lägga ner det här med religionskrig och för en gångs jävla skull samarbeta mot ett högre mål. Låt oss kalla projektet Operation: Överlevnad. Jag är övertygad om att vi alla har något att vinna. Vad sägs om exempel som: Möjligheten att gå utomhus utan att stekas till döds, förmånen att få bli mamma, pappa eller t.o.m. farfar eller enkla saker som rent dricksvatten, kärlek och tillgång till en familj?

Jag kan förstås ha helt fel, men fan, kan det inte vara värt ett test - att liksom rädda mänskligheten? Där jag bor nu kommer det nog finnas möjlighet att "börja om" utifall att saker tenderar att bli alltför jobbigt. Vi kommer nog att ha ett drägligt klimat med skog, vatten och sånt som kan komma väl till pass för Operation: överlevnad. Ni är alla välkomna, men trötta och förlegade idéer om det där med territoriella gränser, vem som var först eller har rätt till vad får ni lägga på hyllan.

Väl mött!

Här följer en liten punkbit som sammanfattar det hela på ett tämligen enkelt sätt:

måndag 17 november 2008

Om jag vore Jan Stenmark: Välfärd


Jag följer upp tidigare inlägg i ämnet: Om jag vore Jan Stenmark

Det är alltså INTE Jan Stenmark som gjort detta, det har undertecknad. Alstret saknar mycket av Jan Stenmarks finkänsliga briljans, men jag tycker nog att du ska få se det ändå. Kreerad en vinter för en fem-sex år sedan.