Definition: Hibernalhatt

Under helgen var jag och hälsade på min, det som man i dagligt tal kallar, familj. Min morbror som (socialarbetare till yrket) är en mycket lustig och fryntlig ung man invigde mig ganska snart i begreppen "... att ta på sig sin Hibernalhatt", eller "...så jag släpade iväg min lekamen i ett par Hibernaltofflor av anstaltskvalitét" Jag skrattade hjärtligt när han förklarat hur begreppen kommit till och vi svor ed på att omgående införskaffa oss i varsitt kit. Nedan följer en kort redogörelse för uppkomsten av Hibernalhatten med tillhörande tofflor.

Under mitten av 50-talet fann man inom psykiatrin att läkemedler Klorpromazin hade en dämpande effekt av psykoser vid schizofreni. Läkemedlet Hibernal® kom så för att rädda nervsvaga från lobotomisering. Hibernal, som ibland också kallas "kemisk lobotomisering" kom att bli mäkta populärt bland läkare som gärna skrev ut medicinen till sina patienter. Hibernal kom dock att ge vissa biverkningar, enligt FASS beskrivs bla. som:

"Trötthet eller dåsighet", och: "Framför allt i samband med högre doser under lång tid kan det föreligga risk för hudallergier och missfärgning av hudpartier som utsätts för solljus"

Karaktäristiskt för Hibernalpatienter kom att bli en, med tofflor, hasande gång pga. av den starka medicineringen, samt bärandet av en stråhatt med vida brätten som solskydd vid dagliga promenader på sjukhusområdet. Hibernalpatienternas extraordinära tillbehör kom snabbt att skilja dessa individer från övriga patienter, speciellt sen stråhattarna köptes in i parti och såg likadana ut på alla avdelningar. Patienternas säregna släpande uppgav också namn åt skodonen, där s.k. Hibernaltofflor ibland används som begrepp för att beskriva en allmänt slapp inställning.

Varför detta konkreta och uttömmande inlägg undrar du? Enkelt, jag vill så gärna ha en Hibernalhatt. Jag har många roliga hattar, men den här tar nog priset. Att som kuriosasamlare få ha tillgång till något så obskyrt som en äkta hibernalhatt vore en ära, en ynnest.

En kort introduktion

Efter en kort visit hos släktingar och vänner beslutade jag så för att delge mina allra innersta tankar om det ena och det andra. Varför undrar du per omgående? Jag kan inte riktigt redogöra för detaljerna mer än att en längre och relativt hård inre kamp resulterat i att jag nu författar det första på något som i slutändan kan bli trivialt och intetsägande. Det är inte så noga egentligen, det är faktiskt inte för dig jag skriver.

En del kallar det för dagbok, andra för social fobi. Jag vet inte vilken av dessa kategorier jag tillskriver mig. Något av båda antar jag. Det finns så mycket att förklara, helst vill jag få det avklarat nu - alltihop. Jag är dock en smula onykter och sömndrucken, jag kommer strax att tappa gnistan varvid jag håller mig någrlunda kort denna gång.

Jag har ett mål att redogöra för bortglömda ting ur ett lokalt-, regionalt- eller intrakontinetalt perspektiv. Jag har även förhoppningen att beblandada dessa upplysande essäer med ett gott stycke musik och/eller lyrik som jag håller av eller hånler åt, av den ena eller den andra anledningen. (sic!)

Fy fan. Allt det där ovanstående är skitlöjligt och kreerat av en hjärna som försöker vara kvasiintellektuell nu när spriten och sömnbegöret har sagt sitt. Jag har anledning att återkomma till ämnet, men inte nu.