Don efter fason

På östra Öland stötte jag ihop med en livs levande fiskarmäster. Han var som hämtad ur ett skagenepos med sydväst å allt! Han höll en tämligen tillbakadragen hållning och svarade ej på tilltal. Det gör inget. Jag älskar honom.

Beundrarbrev!

Idag hände det! Alldeles nyss faktiskt. I tystnaden mellan två låtar hör jag hur någon springer i trappuppgången. Stegen stannar av utanför min dörr, brevinkastet öppnas och en liten, ihopvikt lapp trillar ned på hallmattan. "Åhå, ett beundrarbrev!", tänker jag och far upp som ett skott för att genom dörrens titthål få en glimt av min hemliga beundrarinna. Hon syns inte till någonstans, men jag hör hur huvudporten går igen ett par våningar ner. Upprymd av händelsen, och med hjärtat i frislag, tar jag upp och vecklar ut den ihopvikta pappersbiten. Där står följande:



Seniorlägenheter. Jag är lagom smickrad.

Marviken - världens enda oljeeldade kärnkraftverk?

Jag har länge varit intresserad av svensk kärnkraft- och atombombshistoria. Idag får sådana som jag lite vatten på sin kvarn när Sveriges Radio väljer att göra ett inslag om Marvikens kärnkraftverk - en solklar flopp i svensk kärnkraftsutveckling.
Jag hinner inte skriva speciellt skönlitterärt i detta nu, allt jag vill är att du tar dig tid att lyssna på P1 och vetenskapsradion 12.10, alt 23.05 idag (går säkerligen att lyssna online senare också).

Moderlandet kallar.

Jag skiter relativt mycket i monument i form av statyer och minnesmärken, men ibland finns det anledning att göra vissa undantag - överdrivet stora och ryska dito. Jag räknar alltså INTE Frihetsgudinnan, Eiffeltornet och annat tjafs till denna kategori.

Jag hade förmånen att under min utbildning besöka Ukraina och dess huvudstad Kiev för ett antal år sedan. Staden var i övrigt precis sådär pastischrestaurerad och tillrättalagd som en huvudstad av östkaraktär kan förväntas vara; med uppfunna pengar och blicken mot väst.

På ett berg, ett stenkast från centrum står så den modesta staty som kom att kallas Rodina Mat och som med ett vakande öga håller koll på stadens flitigt arbetande medborgare. Rodina Mat är det värsta jag har sett. När andra städer i det forna sovjetblocket gärna gömmer och glömmer ockupationen och förflyttar sina statyer till stadens utkant eller, än hellre, säljer dem till High Chaparrall - gör Kiev tvärtom. Kanske är det svårt att gömma en 62 meter (utan piedestal - med 102 meter) hög sten- och metallkoloss som dessutom utgör ett minne av det stora fosterländska kriget. Rodina Mat, eller fosterlandets moder som hon också kallas, är verkligen sådär overkligt stor och överdådig att ingen människa lämnas oberörd.

Jag och mina kamrater kräktes av förtjusning då vi besteg berget för att skåda dess storhet som, förutom själva statyn, även innefattade allt det där klassiska; rysk pompamusik, evigt brinnande eldar, krigsmuseum och ett otal fin-fina arbetarmonument av rysk börd.

Glad i hågen över att fått uppleva detta stycke gjorde jag efter min hemkomst lite efterforskningar gällande ryska monument överlag. Jag blev föga förvånad över vad jag hittade:

I den ryska miljonstaden Volgograd (förr Stalingrad), finns föregångaren; ytterligare en Rodina Mat-staty av gigantiska mått. Den är uppförd 1961, gjord av armerad betong och mäter inte mindre än 85 meter över havet. Den ser, om möjligt, än mer fosterländsk och överdådig ut än dess ukrainske efterföljare.

Jag vill så gärna uppleva även denna, och det finns stor risk för att jag nästa sommar faktiskt CS'ar mig dit - faktum är att jag redan funnit en god kontakt i Volgograd. Kanske finns det anledning att inkorporera detta besök i samband med mitt, sedan länge, planerade hjältestadsmaraton i det ryska tsarriket.

Du. Lägg märke till människans litenhet i underkant på bilden här under.

Last.fm - en kärleksförklaring

Jag har länge varit en trogen anhängare av last.fm och jag gillar verkligen idén med att låta en databas hålla koll på din spelade musik och därefter föreslå ny finmusik, baserat på dina tidigare låtval.

Spotify har det tjatats och gnatats om, som "den nya musikrevolutionen" Efter att ha testat den nya flugan och till och med betalat sura pengar för att evaluera den på riktigt, utan reklam och annat trams, kan jag bara komma fram till slutsatsen att det suger på riktigt. Jag orkar inte ens förklara varför men en av anledningarna är spotifys otroliga smaklöshet när det gäller att spela slumpade låtar.

Last.fm å andra sidan klarar det så fantastiskt jävla skitbra att hälften vore nog! Efter att ha varit medlem sedan 2005 har jag lyckats samla på mig dryga 50.000 spelade låtar och att i spelaren dra på kanalerna "mina grannar", eller "Mina rekommendationer" slutar mycket sällan i tårar - tvärtom faktiskt. Det är som att ha en evigt spelande blandskiva med bara bra låtar, ideligen! Last.fm - you have my vote!

Se så, börja scrobbla din musik genast! - Kom ihåg att skapa ett konto.