Efterklang, klang, lang, ang, ng, g

Försöker febrilt göra två veckor av en denna måndag. Jag inser att jag har fantastiskt mycket jobb att stå i, och ärligt talat har jag inte varit speciellt kreativ de senaste tre veckorna. Jag jobbar för tillfället med att inventera och definiera delar av vårt svenska kulturarv, kyrkor. Jag har anledning att återkomma även till detta, men i detta nu har jag inte tid, och risken för att det blir en kakofoni är överhängande.

Nu till sak: Jag jobbar bra med bakgrundsmusik, men blir lätt distraherad svensk musik då texten gärna borrar sig in i ens medvetande och helt plötsligt börjar man tänka på allhenada andra tingest än just arbete. Vad som krävs är någorlunda monoton musik utan utrymme för allt för stora utsvävningar. Det finns massvis av elektronisk musik som klarar dessa kriterier alldeles utmärkt, men även dessa blir lätt allt _för_ monotona efter, låt oss säga, en förmiddag. Det låter kanske motsägelsefullt men omväxling förnöjer. En kamrat inom data- och programmeringsbranschen lyssnar endast på två orkestrar om han prompt måste få något gjort; Jean michael Jarre och/eller Pink Floyd. Båda orkestrarna gör, enligt ovanstående definition, "jobbet" utmärkt. Det är bara det att min vän lyssat på dessa orkestrar, och ENBART dessa orkestrar under snart tjugo års tid. Leda är bara förnamnet.

Skit i det nu, anledningen till att jag egentligen skulle skriva just något alls är att jag vill förmedla en fin-fin orkester som jag håller mycket av. 2004 producerade MTV ett fantastiskt stycke musikhistoria kallad This is Our Music. Programmet visade musikgrupper som inte ännu nått ut till massan men som inom sin genre hittat trogna fans genom mer eller mindre konventionella metoder. Vad de olika konstillationerna hade gemensamt var gränslös kärlek till det de sysslade med - musik. Många av dessa grupper blev givetvis mer uppmärksammade efter MTV:s påhälsning, en av dessa är den danska electronica/post-rock och flermannaorkestern Efterklang. I programmet framträdde ett gäng unga pojkar i min egen ålder fram och berättade om deras eget bidrag till den musikaliska utvecklingen. Som skandinav tog jag med öppen famn emot det budskap dessa unga gossar förmedlade och insåg den dagen att svensk musik egentligen är skittråkig och att vi allt för lång tid levt på gamla ABBA-meriter. Efterklang kom att bli början på en musikalisk resa söderut där jag snart kom att finna eller återupptäcka andra danska finheter som Under byen, Slaraffenland, Veto, kashmir eller Mew.

Efterklang består av 5 huvudmedlemmar, men de plockar gladeligen in ytterligare 5-7 glada trattfiolinister (exempelvis) under liveframträdanden. Jag tänker inte beskriva deras musik något närmare utan nöjer mig helt enkelt med att säga att detta är skitbra och att de är ligger långt upp på min nuvarande top 10-lista av artister som jag kommer återkomma till resten av mitt vuxna liv. Duger det? Här nedan ett liveframträdande som gör mig löjligt glad, håll till godo.

Kattpiano - Snart i var mans hem

Ett av de mer tvivelaktiga verk som den tyske mångsysslaren och jesuiten Athanasius Kircher (1601 - 1680) lämnade efter sig är ett kattpiano. Kircher anses varit en mycket begåvad man. Som bla. egyptolog, medicinare och uppfinnare av den första megafonen kom han att bli vida omskriven, och publicerade själv ett 40-tal verk inom sina många områden.

Karn måste haft ett otroligt sinne för humor när han en dag (i teorin) kreerade ett kattpiano för att stilla en stressad italiensk prins. Idén var simpel och genial:
Tag ett gäng katter med olika pitch på jamandet. Sätt dem i varsin låda och tryck sedan på en tangent, varpå en pinne helt sonika förs upp i ändalykten på kattkraken som ger ifrån sig ett, förhoppningsvis, gudfruktigt ljud.

Illustrationen kommer från hans egna verk Musurgia Universalis, vilken är en musikencyklopedi i tio delar och som bla. även tar upp självspelande instrument. Detta är en nyupptäckt förmåga och jag kommer troligen ha anledning att återkomma till denne fantastiske kreatör både en och två gånger.

Läs mer: Nobody was talking internet in the 1650s

Galenskap anno tidigt 1900-tal

Innan jag för min kropp till kojs måste jag delge dig detta utdrag ur en läkebok från tidigt 1900-tal och som tillhört Edsbergs kyrka. Massvis av matnyttiga tips med mer eller mindre konventionella metoder mot allmän galenskap påvisas. Jag gillar lösningen; direkt, resultatinriktad och tämligen vederhäftig.

En kort introduktion

Efter en kort visit hos släktingar och vänner beslutade jag så för att delge mina allra innersta tankar om det ena och det andra. Varför undrar du per omgående? Jag kan inte riktigt redogöra för detaljerna mer än att en längre och relativt hård inre kamp resulterat i att jag nu författar det första på något som i slutändan kan bli trivialt och intetsägande. Det är inte så noga egentligen, det är faktiskt inte för dig jag skriver.

En del kallar det för dagbok, andra för social fobi. Jag vet inte vilken av dessa kategorier jag tillskriver mig. Något av båda antar jag. Det finns så mycket att förklara, helst vill jag få det avklarat nu - alltihop. Jag är dock en smula onykter och sömndrucken, jag kommer strax att tappa gnistan varvid jag håller mig någrlunda kort denna gång.

Jag har ett mål att redogöra för bortglömda ting ur ett lokalt-, regionalt- eller intrakontinetalt perspektiv. Jag har även förhoppningen att beblandada dessa upplysande essäer med ett gott stycke musik och/eller lyrik som jag håller av eller hånler åt, av den ena eller den andra anledningen. (sic!)

Fy fan. Allt det där ovanstående är skitlöjligt och kreerat av en hjärna som försöker vara kvasiintellektuell nu när spriten och sömnbegöret har sagt sitt. Jag har anledning att återkomma till ämnet, men inte nu.