lördag 28 februari 2009

Barnbarn


När man är farmor, farfar, mormor eller morfar slipper man se hur det slutar.
Jag ska bli morfar... eller farfar om det kniper.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hur kommer det säg att morfar har en bättre klang än farfar? Jag vill också hellre va morfar.

Kaka sa...

Precis! En lingvistiker kanske kan svara på detta? En morfar låter mer som en "sitta-i-knät-å-mysa-farbror" än en farfar. En farfar besitter möjligen en viss livsvisdom, men också en samtidig och högaktningsfull arrogans inför det något bittra livet. Morfar är lite dum, men väldans fin och kärvänlig.

Morfar = stråhatt och saftkalas
Farfar = ärlig och ocensurerad visdom

Hellre är jag lite dum men glad än vis å sur. Morfar it is!

Anonym sa...

Vacker bild också. Lite som vår opiumkällare här i Visby faktiskt. Själv ska jag bli farmor. För jag är vuxen och då får man bestämma allt helt själv. Det är det som är det fina.