SAAB

Svenska Aeroplan Aktiebolaget läggs ner och jag blir ledsen på riktigt. Jävla fittsveige. Kuken.

På vandring

Ibland vandrar en tysk gesäll förbi. Oftast inte. Bara ibland.

Kv. blåmannen

Kvarteret Negern i Karlstad fick igår stryka på foten efter allehanda påtryckningar. Jag tänker inte lägga in några som helst värderingar i beslutet, det kryllar redan av dem på nätet. Jag vill bara uppmärksamma församlingen på att självaste regeringskansliet, som ligger i hufvudstaden, råkar vara registrerat under kvarteret Blåmannen. En byggnad som f.ö. byggnadsminnesförklarades redan 1935.

Smålands landskapsblomma - Sågverk

Märta och jag gjorde inte mindre än tvenne utflykter denna helg. Somliga skulle kalla Märta för en bil. Det får stå för dem. Hursom, den småländska skogen med tillhörande grusvägar stod för dörren. Ganska snart uppenbarade sig ett sågverk av rutten karaktär. Mitt hjärta slår ett par extra slag och jag beslutar mig för att utforska det hela ytterligare.



Sågen hade allt: brädor, klingor, bandsågar, karaktäristiska lukter av sågspån och smörjolja, pornografisk litteratur, råttbon, övervakningscentraler, imploderade tak och ruttnande högar av spillvirke o.s.v., o.s.v...

Jag spenderade säkert två timmar bland bråten innan jag åkte vidare. Det dröjde inte länge förrän ytterligare ett sågverk dök upp - inte lika fagert som det första, men ändock. Jag spanade och åkte vidare. 10 min senare dök det upp ytterligare ett... Vid det här laget gav jag upp idén att vandra in, utan noterade position och körde vidare. Det här upprepade sig ett otal gånger under dagen och jag har därmed räddat höstens exkursioner med råge!

På söndagen gav jag mig åter ut, den här gången med en kamrat K. Han ville visa mig något spännande han sett för ett slag sedan. Gissa vad... Jovisst, ytterligare ett sågverk.

Var ska jag börja?

Dialektal föda

Plats: Kalmar

Prosa

I Högsby glömdes en boklasse på trottoaren. Någon befriades från mord och prosa. Så går en dag i vårat liv och den kommer aldrig åter.

Bergmans nattygsbord

På bukkan kränger man just nu Bergmans grejer och gör, helt utan förbehåll, profit på demonregissörens allra heligaste tingest. Här ovan skådas exempelvis Bergmans nattygsbord med inkluderat klotter. Nedpräntat på skivan står b.la. "Rädd, rädd, rädd", "Skitnatt" eller "Den jävla starren breder ut sig".

Jag behöver väl knappast övertyga församlingen om att jag vill ha den där...?

The stranglers på svenska

Den engelska punk/new wave-orkestern The stranglers är väl mest känd för låten golden brown, som bl.a. är med i en fightscen som hålls på zigenarlägret i filmen snatch. Från början hette de Guilford Stranglers och hade på den tiden svensken Hans Wärmling med i bandet. Han lämnade dock orkestern innan de nådde större framgångar. Låten Sverige/sweden är kul


Golden Brown



Sverige - All quiet on the eastern front

"Låt mig berätta om Sverige
Enda landet där molnen intresserar
Storebror säger det är stället för dej
För mycket tid att tänka, för lite att göra
För mycket tid, för lite att göra
Jag är insnöad pa östfronten

Förändringen är på minimum
Hypokondrisk gravsten
Känslan för humor är förlorad nånstans
Cumulus numbus för dej
Förändringen är på minimum
Hypokondrisk gravsten
Storebror säger det är stället för dej
Jag är insnöad på östfronten"


Engelsk modell av samma låt, Sweden

Geeks, geeks. Wondeful geeks!

Dokumentärer, alltså verkligheten, tilltalar mig mycket. King of kong handlar precis som titeln avslöjar om det gamla arkadspelet King Kong och dess hängivna utövare. Det är en film om en härlig samling älskvärda nördar (pojkar) som tjivas, tävlar och viktifierar varandra - högt å lågt.
Är du faschinerad av nördar så bör du se den. Här följer ytterligare ett litet klipp från en av deltagarna

Home is where the heart is

Vissa finner lugnet i stunden, oavsett platsen. De här flyttkarlarna tog tillfället i akt att använda sig av framlidna fröken Janssons möblemang vid 9-fikat. Jag passerade förbi på väg till jobbet och drabbades plötsligt av en oerhörd lust att föreviga dem, med det jag för tillfället hade tillgängligt - min mobilkamera.

- Fan grabbar, får jag ta ett kort? Ni behärskar verkligen konsten att slappna av när tillfälle ges! säger jag så mildt jag kan.

- Visst, det ska gå bra. svarar grabben till vänster i bild.

- Är det kutym inom möbelspeditionsbranschen? fortsätter jag. Jag menar, brukar ni sitta å fika på flaket sådär?

- Javisst! svarar samma grabb.

- Vi kallar det arbetsförmån! infliker grabben i mitten.

- Vackert! säger jag och går vidare.

Solen tog mig.

Efter ideliga påtryckningar från samhällskritikerna tar jag tillfället i akt och fäller kommentaren ni alla väntat på att få höra:

- Förlåt.

- Vadå förlåt, undrar du. Vem säger han förlåt till? Varför gör han det? Är han sinnesslö, på riktigt?

Ja. Jag är dum i huvudet, och du min vän är minst lika puckad som går in här dag efter dag, timme ut och timme i väntan på nya kreationer, lustigheter och fryntliga kommentarer...

Egentlingen har jag bara en sak att säga till mitt försvar: - Solen tog mig.

Solen tog mig och en mild dekadens i form av ett par mindre utflykter och alltför sena kvällar med vin, fågelsång och en livslång kärlek uppenbarade sig i vårkröken... Så skulle jag vilja säga det, men i så fall ljuger jag. Sanningen är en helt annan och den har med en tids idogt arbete att göra. Ni som har ett arbete förstår kanske vad jag menar. Fritiden blir lätt någonting annat än det man tänkt sig (oändliga antal episoder värdelösa TV-serier, middagar beståendes av smörgåsar med skiftande pålägg och en allt värre längtan långt, långt bort).

Solen tog mig också, faktiskt. Solen och trevligt umgänge på allehanda platser; i Kalmar, i Visby, Malmö, Stockholm, på landet, i skogen, på gatan, hemma, ute, på ett tak, i ett garage, på en klint...

Nåväl, jag lever. Jag har det bra.

bob hund duger bra.

17 år tror jag visst att jag var. Nervös och jävlig...

Vi hade en autograftävling på sommarjobbet. Det passerade både en å två välbekanta kroppar förbi vår kassa den sommaren. Jag jobbade som konfektör på ett polkagriskokeri i staden som har visst renomé vad gäller den saken. Vi var en bunt mer eller mindre eljest ungdomar som tillbringade somrarna på det där kneget.

Autograftävligen.
En dag dyker Bob Hund upp på restaurangen och jag kände att det äntligen blivit min tur att bidra med mitt strå till stacken (tävlingen). Som sagt, sjutton nervösa år och ett mycket stort fan av orkestern i fråga, plockade jag ihop omkring 30 polkagrisar och smög mig allt närmare deras bord. Jag gjorde min aproach så lugnt jag förmådde och väl där yttrade jag orden... och jag minns dem än idag ordagrant:

- Mina herrar, jag har en deal. Om ni signar det här pappret med era signaturer så får ni tillgång till dessa små sockrade mästerverk.

Jag förundras ibland fortfarande över mina väl valda ord, kanske främst eftersom jag mins att jag vid tillfället skakade av nervositet. De gjorde inget större motstånd, utan signade polkagrispappret med sina kråkor. Till å med Martin Kann (omslagskreatören) plåttrade ned sin välbekana signatur bland de övriga bandkompositörerna. (se deras dokumentär, de nämner mig faktiskt i förbifarten). Vi samlade många autografer den sommaren och till en början var tävlingen någorlunda jämn. E.H klev dock in i slutet av sommaren med en joker och vann det hela med en, helt otippad, duosigning av radarparet i Trädgårdsdags: Ulf Schenkmanis å Lars-Erik Samuelsson. Det går inte tävla i den ligan. Det stod helt klart.

Vad vill jag med det här? Jo, det jag vill säga är att jg lyssnat en del på Bob H's nya skiva. Jag gillar den. Jag gillar den nästan lika mycket som Ulf Schenkmanis självt.

Bob Hund tuggar grishals

Bob Hund är tillbaka efter år kontemplation. Jag har nu köpt min första fysiska CD på drygt 8 år. Känns fint. Om skivan är bra eller ej får framtiden utröna, jag har nämligen inte hunnit avlägsna plasten på skivan ännu. Singeln Tinnitus i hjärtat är dock fin och jag inser att jag saknat Thomas Öbergs simpliflierande och smålustiga sätt att beskriva sin omvärld. Vad sägs om textraden: Sväljer du KRAV-märkt eller tuggar du grishals?

Äntlingen!

Hur kunde jag klara mig utan.

Tack M för insikten.

Ibland ser man ett märkligt hus

Smålands identitet - enligt Eniro

Hur man skulle uttrycka smålands identitet? Vännen E ställde frågan till Eniros "fråga vad du vill"-tjänst. Här kommer svaret:

"Smålands natur är exeptionellt rik med sjöar och mellan sjöarna har man under hundratals år brutit stora mängder åkrar. Marken är dock mycket full av sten av vilka man på många ställen byggt stengärsgårdar och rösen. Hälsningar 118118 sms."

Smålands själ består alltså av sjöar, åkrar och stengärdsgårdar. En aning deprimerande kan tyckas.

Lakritsfeber

På fredagar bjuds det på bastu- och vinterbad ett ganska gott stycke från min bostadsadress. Jag och kamrat M brukar ha som fredagsrutin att vandra de drygt 7 kilometerna till bastuaggregatet (vedeldat givetvis) och pysa ned bland gubbarna och känna in lugnet. Det finns en hel etnologisk avhandling att skriva när det gäller äldre herrar och bastubad. Vi skiter lite i det nu och koncentrerar oss på valda episoder.

Bastuanläggningen är en typisk 60-talsbygge i kommunal ägo; med dusch, omklädningsrum, vedeldad bastu med plats för ett 30-tal sörjande, badbrygga med tillhörande kall östersjö samt en avkopplingsstuga (hatar ordet relaxavdelning) som mestadels fungerar som gemensam ölstuga och ljugarbänk.

Efter bastubadet samlas en mindre hord gubbar för att ägna stort engagemang åt stryktipset. För min egen del kommer tippning och fotboll mycket långt ner på listan över mina allra mest lustfyllda fritidsaktiviteter. Nu har det dock visat sig att jag bor i staden vars fotbollslag år 2008 vann allsvenskan så jag får stå mitt kast för att inte bli fullkomligt alienerad bland fotbollshuligubbarna.

...en det finns något magisk i att få tillhöra den exklusiva skaran som sitter där med tipslappen och pennan i högsta hugg. För att fatta mig kort: Jag stortrivs! Det finns en finns en mängd ritualer och förutspådda gliringar mellan gubbarna. Det hela börjar med att vi unisont utser en ordförande för kvällen. Ordföranden väljer spelstrategi och har någon form av veto, annars går man laget runt och var å en placerar kryss på den match som helst behagar. Vi dricker öl och gubbarna går snart in i gamla haranger; tjatar, gnäller, piper och anklagar. Jag sitter mest tyst och iakttar, dels för att jag inte kan det här med fotboll något vidare och dels för att jag hänger mig åt den speciella gemenskap som uppstår när ett gäng halvnakna gubbar samlas i slutna rum.

Till evenemanget hör det till att någon har med sig en liten hutt att bjuda på, denna dag inget undantag. Koskenkorva med lakritsssmak erbjöds och den äldste av herrarna tackade till en början nej, men när han såg vad det var som bjöds började det strax att spritta i gubbstackarn. Efter en sup blir han alldeles tills sig och åminns både det ena och det andra. 80-talets lakritsshots, finladsfärjor med pingvinlakrits. Saltlakrits verkar vara som en drog för honom. Han säger nått i stil med:
- Det händer att jag och Sonja (hans påstådda fru) går ner till pressbyrån om söndagarna. Där köper jag inte mindre än tio lakritspipor. Söndagsmiddagen är räddad.
Han fortsätter sina anekdoter och berättar om att han en dag i ungomens ljuva år kände sig lite tjyvens och att en dam såg att han knaprade lakrits. Hon berättade att man kan få feber av för mycket inmundigande av lakrits, så kallad lakritsfeber!

Fasadklättraren - genvägen till din ungdom

Mången år har gått sedan serien fasadklättraren sändes för första gången på SVT 1989. Själv var jag omkring åtta år och har alltsedan dess väntat på en repris. 2003 gick så en men den missade jag. Jag hade så smått gett upp hoppet om att få återse den serie som så starkt har präglat min uppväxt tills jag drog en chansartad sökning på en välkänd sida för distribution av konventionella medier. Jag fann den! Jag lät den mogna ett par dar på min hårddisk för att i söndags låta den ha ny-premiär i hemmamiljö.

Den är precis sådär bra som jag minns den. Okej, tiden har tyvärr inte gjort den all rättvisa. Skit samma, för mig uppfyller den så mycket annat. Den väcker minnen till liv. Jag återminns nu så mycket kring tiden när jag såg fasadklättraren för första gången. Mitt rum rosa rum t.ex., eller min ovilliga LP-spelare, spindelmannen-lakan, 50-talssoffan i TV-rummet eller grekiskt lantbröd med micrad ost och Oboy.

När det gäller fasadklättraren är det främst tre saker som jag minns. Musikens repetitiva kraft, Björn Kjellmans naivitet och en perfekt åldrad Per Oscarsson i rollen som Larsson/Katten. Introduktionsmusiken består av en starkt 80-talspräglad jazz med en lika 80-talspräglad saxofon. Larsson/Katten (Per Oscarsson) lär den unge, naive och mycket vilsne Phillip (Björn Kjellman) att finna en mening med sitt liv - han ska bli mästertjuv precis som sin läromästare. Katten är f.ö. ett namn som jag själv blivit kallad de senaste åren, ett lustigt sammanträffande?

Nog om det nu. Se den! Om du såg den redan 1989 och minns den som bra 1989, slå ett öga på den igen. Ser du den för första gången 2009 kan jag inte lova dig just någonting - se den oavsett! Du kan väl åtmintone ta å lyssna på den lökiga saxen i sluttexterna? Den är oerhörd

Typsnitt

I Internets ljuva ungdom, ni vet tiden då man fortfarande använde Altavista och blev tipsad om häftiga hemsidor i den fysiska tidningen Datormagasinet. Ja, på den tiden samlade många på typsnitt som Diablo, Quake eller Rövkräm. Ja, du läste rätt. Rövkräm var ett typsnitt från de svenska fontkreatörerna Tarmsaft font factory. På den tiden fanns det stora internationella samlingssidor för fonter där man bläddrade sida upp och ned för att finna nya inspirerande kreationer från världens alla hörn. Mitt ibland fonter som Idioma, Cibrero eller Faktos kunde det ibland dyka upp namn som Äggstock, Aptango, Brunöga, Tjackluder, Fittsvamp, Kisskorv, Lingonvecka eller Inavel. Ett briljant sätt att sprida alternativa svenska ord till världen, eller hur? Smorgasbord och Stockholm syndrome kanske i framtiden kan ackompanjeras av begrepp som Snedtripp, Rövpåle eller skäggbiff?

R berättade om en klasskamrat han hade i gymnasiet. På svenskalektionen hade läraren frågat honom vilket konstigt typsnitt han hade använt sig av i sin uppsats, varpå han glatt svarade: - Bajsporr!

Är det någon som minns Tarmsaft Font factory?

Idolkort

Min gode vän P visade en dag stolt upp sitt idolkort på Zappa som han förvarade i sin plånbok. Grön av avund har jag sedan dess, i smyg, letat febrilt efter något liknande att ha i min. På en känd auktionsajt fann jag så för ett par dagar sedan den här otroliga samlingen idolkort, och se där, mitt bland Skifs, Elton John och Robin Gibb står självaste Zappa självt i egen hög mustasch. Jag tänkte: - Den ska bli min, om så är det sista jag gör. 15 riksdaler och en evig väntan senare har jag den nu i min hand. Nu kan vi byta idol-zappa-kort du å jag P.

programmeringsromantik

Apple II+ från 1979 och tog säkerligen onödigt lång tid.

Mitt värde i kopparmynt.

Jag har fått ett kuvert av gul-röd ton. Brandorange sa fröknarna på dagis.

Måste jag vara medveten hela tiden?

SAAB: älskade bil

Min första förälskelse - SAAB V4

4-5 år tror jag visst att jag var. Tandläkaren kom för att hämta upp oss i sin bruna saab (v4) herrgårdsvagn av äldre årsmodell. Bilen var en aning luggsliten redan då, men jag är, såhär i efterhand, tämligen säker på att den där bilen rullade ytterligare 15 år innan den for till skroten för sin sista vilan.

Detta mästerliga stycke ingenjörskonst har få motsvarigheter i dessa dagar. Jag tycker dock att SAAB har förädlat grundformen på ett ypperligt sätt i dagens efterkonstruktioner. SAAB går en oviss framtid till mötes och jag kan bara hoppas på att V4:an kan fortsätta inspirera även framtida kreationer, helst miljövänliga sådana.

Barnbarn

När man är farmor, farfar, mormor eller morfar slipper man se hur det slutar.
Jag ska bli morfar... eller farfar om det kniper.

Jag har vunnit!

Idag är jag glad! Jag vann tydligen på något engelskt lotteri här i veckan. Jag har ju inte ens spelat. Är det nån som råkar bo i England och kan hämta ut vinsten?

"Confirmation Letter You won (940,000.00) Nine hundred and forty thousand Great British pound in the United Nations Lottery Program (your victory Numbers (7-2-9-6-000-1-97) Contact staff: Mr.Mike Clifford E-mail: mr.mikecliford@yahoo.com Thank you, Elizabeth Addison Minister of Information"

Brev till samhället - en ny folkdräkt

Ibland har man namnsdag. Ungefär en gång om året för att vara ganska exakt. En del får inte fira nån namnsdag för att deras namn inte finns med i kalendern. Ibland väljer de då istället ett datum med närbesläktat namn och använder det som sitt eget. Det anses av somliga som löjligt. En dag stod i alla fall mitt namn där i almanackan. P kom inrusandes på kontoret med en present i form av en bok. Han visste intet om den stora dagen (inte jag heller om jag ska vara riktigt ärlig), utan hade helt sonika bestämt att jag var värd en bok oavsett. Mycket älskvärt.

Boken heter Brev till samhället och återspeglar ett par, mer eller mindre, seriösa brevkorrespondenser mellan pseudonymen Eric Ericsson och olika offentlighetspersoner och myndigheter runt om i vårt land. Den är väldans söt och jag tänker här ge ett litet utdrag:

"Bäste Mona,

Det är med stor glädje jag skriver detta brev. För att hedra socialdemokratin har jag låtit tillverka en dräkt till dig. Dräkten är unik och symboliserar Sverige. Jag har arbetat i material som älgskinn, stål, näver, bark, ull och syntetiska material. Dräkten är en modern folkdräkt kan man säga. Jag skulle vilja överlämna den till dig omgående. Jag kan komma förbi personligen, eller skall jag skicka den per post?

Varma hälsningar
Eric Ericsson"

Svar:

"Hej Eric! Tack för ditt brev som kom mig tillhanda den 22 augusti 2002. Det är vänligt av dig att vilja ge mig en dräkt som du har låtit tillverka. Som du säkert förstår är jag just nu mest på resande fot. Du kan därför antingen sända dräkten per post eller lämna den hos vakten på Näringsdepartementet.

Stockholm i Augusti 2002

Med vänlig hälsning Mona Sahlin"

Här skall kulturutredas!

Dekadent frisksport

Jag har en stark önskan om att få ingå i de här gossarnas gemenskap. Dekadent och halvhjärtad frisksport är något av det vackraste jag vet! Och vilken outfit sen.

Patrik Sjöberg innehöll en gång i tiden titeln världens bästa höjdhoppare. Under samma tid innehöll han även titeln världens bästa kedjerökande höjdhoppare. Frågan är om han inte fortfarande innehar den titeln.

Join the dark side

Den flitige fotografen som har studio i huset där jag jobbar har en allvarligt svart t-shirt med texten:

Join the dark side, we have cookies

Det är sällan jag faller för tröjor med textbudskap och jag vet inte riktigt varför jag tycker om den. Det kan har något med J som bär den. Den passar sig bra på honom, tror jag.

Hönan, ägget eller professorn?

Nya bildbevis i den eviga diskussionen kring hönan eller ägget gör gällande att de båda faktiskt utvecklats i stereo. Här ser vi en tidig prototyp av höna med ägg. Professeur John Höuld, Eindhoven Univeristät placerar här ägget i en för ägg avsedd låda och redogör senare i sin avhandling:

"...lägg särskilt märke till storleken på höna rev. 2 [Fig. 5] och den ringklocka som planerat att ringa vid leverans. Vidare studier påvisar viss problematik; främst kring hönans storlek som sådan, men också kring ringklockan som av vissa upplevs som ett störande inslag, särskilt i urban miljö. Vi jobbar för närvarande på att minska hönan och äggets totala volym till ca. en femtedel. Gällande ringklockan kan vi meddela att vi nu slopat idén helt och fullt och att vi istället satsar på fristående underrättelse med hjälp av något vi, i projektfas, kallar för "Tupp"."

Zappa, solglasögon och parapsykologi

Helgen firades med skiv- å antikmässa; dem båda mycket välkomna och festiva inslag i ett annars något grånande januarileverne. 3 skivor, ett par solglasögon av äldre modell samt ett par parapsykologiska testkort blev dagens fynd. Herrn som sålde korten påstod sig ha en jävla massa arbetslampor av äldre modell. Jag är mycket knäsvag för arbetarlampor - ni som känner till bergepp som Triplex eller Jielde vet precis vad jag talar om. Han hade inga av dem med sig, tyvärr.


Min favvoskiva med Zappa Apostrophe (') blev min för en ynka 50-lapp. Dag Vags 7 lyckliga elefanter å Sparks Big beat kostade nån tia styck. För ett kort slag såg jag min chans å köpa på mig Kim Wildes samlade verk för några futtiga tior, men jag avvärjde mig i sista stund. Nu ångrar jag mig på riktigt.


Antikmässan var lite småtrevlig, få storslagna tingest för en obskyrsamlare som undertecknad, men efter idogt slit finner man sina korn. Se här t.ex., ett par prima solglasögon anno tidigt 1900-tal är nu i min ägo. Som den lillfarbror jag är charmade jag försäljaren på allra bästa prata_gamla_prylar-snack å strax hade han självmant prutat ned glajjorna under halva priset. Dem passar mig inte ens.


Dessa zenerkort gick mig helt förbi. E fann dem bland annat skrot. Det visade sig att hon kände till en del om parapsykologi. Jag gick igång stenhårt på den amerikanska och skitlöjliga mumbo-jumbon. En solklar investering!


Till zenerkorten fick jag denna lilla finpåse. Liljegrens Färghandel måtte ha varit en söt liten affär, nångång i början på 1920-talet med telefonnummer 78!

PK AB

Tunisien, Sousse - 2008

Insikt

Utan djupare analyser vill jag delge att:

- En rejält tilltagen bildskärm av god kvalitet spöar skiten ur vilken jävla processor- å ramstinn dator som helst. Det är den visuella upplevelsen som gör skillnad och skapar möjligheter. Du har tid att vänta. Du har väntat hela livet.

Kundservice anno 2009

Idag hände det! Jag ringde en av de större telefonbolagen i landet och blev utomordentligt trevligt bemött av en My när jag ville ändra faktureringsadress. Föregående år har annars kantats av diverse problem med just telefonbolag och kundservice. Borde jag gå på kafé idag - vem vet, kanske har även nån barista bestämt sig för att för en gångs skull skina upp?

Undrens tid är inte förbi.

Stökig natur?

Är du som jag, värdelös på att hålla ordning på saker? Lugn å fin. I Dokumentären "Mitt stökiga liv" berättas det om fördelarna med organisationskaos. Jag har aldrig varit speciellt orolig för min stökiga natur, tvärtom jag hyllar kaos, men det är skönt att få lite belägg för sin aviga inställning kring disciplinär ordning. OBS! Den slutar sändas på SVT-play den 19 feb.

Autobahn och klimatfrågan.

Jag håller tillsammans med ett par andra kulturnördar på att anordna en seminariedag under titeln: "klimatfrågan och kulturarvet". Jag letar efter bilder att använda till en kommande hemsida (tips emottages tacknämligt). När jag googlade "översvämning" fick jag upp den här finbilden! Visst är den söt som kratta? Inte hade jag väl en aning om att det var översvämning i Bollnäs i maj 1916.

Bollnäs ja. Första, och sista, gången jag var i Bollnäs uppfann vi en drink som snabbt introducerades som "det nya" på den lokala baren. Den bestod av Jägermeister, vodka å Fanta. Vi döpte den till Autobahn och vi jobbade stenhårt på att alla i baren minsann borde investera i en. Det gjorde de. Vi fick "vänner" för livet och jag tappade för ovanlighetens skull helt förmågan att stå upprätt.

Nästa morgon stapplade jag okristligt tidigt ut i skogen kring Järvsö för att förbereda mig inför min oerhörda och absoluta död med tanken "Varför åh varför - Autobahn var ju inte ens god".

Arbeit, arbeit - arbetsmusik

Om man, som jag, ibland jobbar med att skriva ihop innehållsrika och episka rapporter behövs det hjälpmedel för att "komma in i matchen". Min vän P, som jobbar som programmerare, sa förra veckan nånting i stil med:

"Innan jag sätter igång med ett nytt och krävande jobb så stannar jag upp ett slag, böjer mig bakåt och sträcker ut mig för en kort sekund. Jag tar sedan upp mina hörlurar och förbereder t.ex. Opeth på hög volym. Innan jag ger mig i kast med den analkande uppgiften knäcker jag med fingrarna och samlar kraft genom att stirra in i skärmen, precis som om det var mitt viktigaste Slalom-lopp. Sen trycker jag på play och ger mig av."

Jag gillar den beskrivningen, jag tillämpar den inte själv men jag förstår fullt ut nyttan av den. Jag har berört ämnet förut (läs: Jarre) men kommer här att ge ett litet exempel på hur jag jobbar.

För min egen del tar det en stund att komma igång med skrivandet, väl där så kan det flyta fint en lång stund. För att snabbare just "Komma in i matchen" behövs musik. Receptet för musik att jobba till är enkel: Monoton, ambient och ny för örat.

Har du Spotify föreslår jag att du testar Stephan Bodzin nästa gång du måste få något gjort. Jag säger INTE att det är bra, men det gör sin grej.

Arga lappar

Kamrat C sände detta lilla mästerverk i "arga lappar"-genren. Hon jobbar kommunalt och kommenterade det hela med: "Någon har vaknat en smula på fel sida tror jag OCH var är egentligen alla dessa internpostkuvert....?"


”TOMMA KUVERT”

HAR DU NÅGRA DU INTE BEHÖVER? KOLLA NOGA. DEM MÅSTE FINNAS NÅGONSTANS. DET VAR INTE SÅ LÄNGE SEN SAMLADES UNGEFÄR 500 ST. MAN UNDRAR: VAD HÄNDE MED DEM? HADE DEM BARA FÖRSVUNNIT SÅ HÄR ELLER KANSKE MAN ELDAR HEMMA I ÖPPNA SPISAR. SOM JAG HADE SAGT MÅNGA GÅNGER: DET FINNS FOLK SOM VERKLIGEN BEHÖVER DEM. SKA JAG BESTÄLLA NYA. DET ÄR DET ENKLASTE MEN…..VARFÖR NYA OM VI HAR MÅNGA LIGGANDE ÖVERALLT.

TACK PÅ FÖRHAND

NN, INTERN POST

Katten - narrens allra bästa "vän"

Som van Internetanvändare blir man sällan förvånad över människans fantastiska kreativitet numera. Då och då sker det ett undantag, som idag. Det hela började med att jag i morse fick en länk via epost från en kamrat. Inget "Hej hur är det", eller "Du, det är så att..." Nej då, på rubrikraden var det endast inpräntat en adress, den löd: http://www.catsthatlooklikehitler.com - Den gjorde min dag! Tack H:r G!

Jag visade sidan för kamrat P som skrattade ljudligt och passade även på att sända en länk till kamrat R som i sin tur sände den till sin storebror och min vän J som genast kände sig manad att blogga om det hela - snabbare än jag kunde säga knäppkänga.

Här ett exempel på en "Kitlerkatt"

Jag har stött på en å annan sida som handlar om katter genom åren, det är på ett lustigt vis väldans lustigt att just göra narr av katter. Dessa, annars så pryda och självständiga djur.

Ger här en liten lista på besöksvärda sidor i ämnet:

• Kitten Cannon - Som namnet avslöjar handlar det om att skjuta katter så långt som möjligt. Mycekt underhållande - jag lovar.
• Katzen Diesel - En tysk herre som presenterade en maskin som gör diesel av slaktavfall. Han råkade nämna att kattungar var mycket proteinrika och därför gav hög avkastning, något de tyska djurrättsaktivisterna tyckte lagom mycket om.
• Kitten: Independent woman - innehåller en fin-fin cover och en tokrolig xylofonspelande kattunge på syra. Jag och kamrat J tittade på den videon en väldans massa gånger för en herrans massa år sedan. Finns även ett par andra roliga Kitten-covers på samma sida.
• Schrödingers Katt - Om man inte tycker om lustigheter finns det även katt-teorem att klura lite på, ett spännande tankeexperiment inom kvantfysik.
• Kattpiano - Ett av mina allra första blogginlägg handlade om kattpianot. En fantastisk skapelse!
• Utsikt från en kattkorg - Vännen R's katt Sigge delger oss av sina smått löjliga men ibland fin-fina betraktelser om det svåra livet som tjock, röd katt i sina allra bästa år.
  

Här den vidrigaste kattbilden som man egentligen borde ha på en t-shirt. Tack R. för delgivning.

Sport att minnas - JVM 2008

Undertecknad gick till sängs sent som kratta igår. För en stunds förströelse slog jag igång televisionsappuraturen och junior-VM finalen i ishockey gick av stapeln. Fäderneslandet mötte Kanadickerna och jag slog ett halvt, och tämligen trött getöga, sportsligt ointresserad som jag är. 10 minuter senare sitter jag upp i sängen, bitandes på naglarna. Då och då hör jag ett kvädande ljud ur mitt struphuvud när det är nära mål i den ena eller den andra buren. De unga grabbarna spelar en helt annan typ av hockey än de jag är van att se i de sammandrag man skådar i sportspegeln. Fart å fläng samt en total och enveten orädsla präglade matchen - som ärligt talat var en av de mest spännande finaler jag sett på mången år. Att fäderneslandet sedan förlorade gjorde mig absolut ingenting - det var matchen och inte vinsten som betydde något.

En annan rolig detalj var att se Niklas Wikegård genuint skitförbannad i pausen mellan andra å tredje perioden när de ettriga kanadickerna kört på fäderneslandets målvakt för tredje gången.

Ibland, ytterst sällan, är sport rikgtigt, riktigt roligt.

Haille Sellasse, Up Your Ass

Street art a´la Banksy - Västbanken 2005

Religionskrig, en återkommande klassiker. I Gaza kreverar färgglada bomber och territoriella gränser fabuleras, allt enligt nån sionistisk urbaniseringsidé framyrad av Theodor Herzl med ackompanjemang för nått hundratal år sedan och som alltsedan dess utvecklats till någon form hävd liknande: "Du får inte va med å leka, vi var här först - för typ tretusen år sedan".

Jag blir en smula trött.

Mitt tal till samtliga involverade:

Mina gubbar!

Jag har samlat er här i afton för att ge er lite enkel och lättsmält information om det aktuella läget. Som världsmedborgare vill jag påstå att "New shit has come to light" och med det åsyftar jag förstås den något trötta men ack så aktuella "klimatfrågan".

Nåväl, det är egentligen bara en sak jag har att säga: Ni ska inte vara oroliga mina herrar. Inom kort kommer det inte att finnas så mycket att "pennfajtas" om - mer än sand, Lazarus håla och kanske en och annan sten. Det kommer vi alla se till, alla och envar.

Religion, kultur och historia i all ära - men ärligt, vill ni verkligen bosätta er på en plats som, enligt klimatprognoser, kommer att vara obeboelig? Det verkar osunt och högst obegåvat. Ni gör som ni vill, men hade jag varit i era kläder hade jag försökt att tänka lite utanför lådan; lägga ner det här med religionskrig och för en gångs jävla skull samarbeta mot ett högre mål. Låt oss kalla projektet Operation: Överlevnad. Jag är övertygad om att vi alla har något att vinna. Vad sägs om exempel som: Möjligheten att gå utomhus utan att stekas till döds, förmånen att få bli mamma, pappa eller t.o.m. farfar eller enkla saker som rent dricksvatten, kärlek och tillgång till en familj?

Jag kan förstås ha helt fel, men fan, kan det inte vara värt ett test - att liksom rädda mänskligheten? Där jag bor nu kommer det nog finnas möjlighet att "börja om" utifall att saker tenderar att bli alltför jobbigt. Vi kommer nog att ha ett drägligt klimat med skog, vatten och sånt som kan komma väl till pass för Operation: överlevnad. Ni är alla välkomna, men trötta och förlegade idéer om det där med territoriella gränser, vem som var först eller har rätt till vad får ni lägga på hyllan.

Väl mött!

Här följer en liten punkbit som sammanfattar det hela på ett tämligen enkelt sätt:

Man vänjer sig

Kjell Höglund summerar det svenska svårmodet:



Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst
kan inte äta, dricker kaffe, åker buss till jobbet
där är långa, trista timmar, meningslösa klyschor
ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt
och pratar strunt och skrattar till
men man vänjer sig
man vänjer sig

Och jobbet som man gör, det har man ingenting för
det är nån annan som drar nytta av det
ingen aning vem
man bara flyttar sina papper, drar i sina spakar
hämtar sina pengar
det känns dumt och idiotiskt
men man vänjer sig
man vänjer sig

När man kommer hem på kvällen
har man glömt att stänga fönstret
det är sot och smuts på fönsterkarmen, avgaser i rummet
man har glömt att köpa mat
fast inte har man just nån matlust, pressar i sig några mackor
man vänjer sig
man får vänja sig

Man tar magnecyl mot huvudvärken, dåsar framför tv:n
grannen går på toaletten och det brusar i rören
man är trött och går och lägger sig
och grannen grälar med sin fru, trafiken är oändlig
det är omöjligt att sova
men man vänjer sig
man måste vänja sig

Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
och nattens timmar är som gummiband
i väntan på glömskans sömn
så ringer väckarklockan
herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
dricker kallnat kaffe från igår
och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma
men man vänjer sig
man vänjer sig

Så blir det fredag alla fall, man super lite håglöst
och på lördan går man ut i parken, unnar sig en pizza
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig

Stora och små pojkar

Ute faller snön på riktigt för första gången på länge. Undertecknad med kamrat är ute och roar sig i nysnön på vuxet vis - promenad.

På gatan står två unga herrar om 10-12 år och skottar snö, till synes lite på måfå. Undertecknad med kamrat passerar de unga herrarna och den ena unga herren säger till den andra:

"Vad man känner sig liten när dem gick förbi"

Tänk vad 15 år och en extra meter gör för ens grace