Efter en kort visit hos släktingar och vänner beslutade jag så för att delge mina allra innersta tankar om det ena och det andra. Varför undrar du per omgående? Jag kan inte riktigt redogöra för detaljerna mer än att en längre och relativt hård inre kamp resulterat i att jag nu författar det första på något som i slutändan kan bli trivialt och intetsägande. Det är inte så noga egentligen, det är faktiskt inte för dig jag skriver.
En del kallar det för dagbok, andra för social fobi. Jag vet inte vilken av dessa kategorier jag tillskriver mig. Något av båda antar jag. Det finns så mycket att förklara, helst vill jag få det avklarat nu - alltihop. Jag är dock en smula onykter och sömndrucken, jag kommer strax att tappa gnistan varvid jag håller mig någrlunda kort denna gång.
Jag har ett mål att redogöra för bortglömda ting ur ett lokalt-, regionalt- eller intrakontinetalt perspektiv. Jag har även förhoppningen att beblandada dessa upplysande essäer med ett gott stycke musik och/eller lyrik som jag håller av eller hånler åt, av den ena eller den andra anledningen. (sic!)
Fy fan. Allt det där ovanstående är skitlöjligt och kreerat av en hjärna som försöker vara kvasiintellektuell nu när spriten och sömnbegöret har sagt sitt. Jag har anledning att återkomma till ämnet, men inte nu.
1 kommentar:
Jag tror att du har frågat mig vid tre tillfällen nu, så ja, nu har jag läst din blogg, och prick hela! Gillar detta inlägg mest, de andra känns lite "tillrättalaggda", som att du har gått ifrån ditt "det är inte för dig jag skriver".
Men var vet jag som valt att ta anställning under Lucifer! Detta är INTE ett tecken på klarsyn och något som ger automatiskt tolkningsföreträde!
Skicka en kommentar