Beundrarbrev!

Idag hände det! Alldeles nyss faktiskt. I tystnaden mellan två låtar hör jag hur någon springer i trappuppgången. Stegen stannar av utanför min dörr, brevinkastet öppnas och en liten, ihopvikt lapp trillar ned på hallmattan. "Åhå, ett beundrarbrev!", tänker jag och far upp som ett skott för att genom dörrens titthål få en glimt av min hemliga beundrarinna. Hon syns inte till någonstans, men jag hör hur huvudporten går igen ett par våningar ner. Upprymd av händelsen, och med hjärtat i frislag, tar jag upp och vecklar ut den ihopvikta pappersbiten. Där står följande:



Seniorlägenheter. Jag är lagom smickrad.