Delar av helheten: Episod 1 - Skateboard

Filmklipp, böcker, scener, låtar; vissa har dem. Jag talar om de där speciella sekunderna i slutet av filmen som höjer den till en femma, eller det där mellanspelet i låten som gör att du stannar upp och njuter med hela din lekamen. Eller när du läser den där episka textraden i boken, och tänker: "Fan, det där är ju helt briljant. Jag önskar jag hade skrivit det själv".

Jag har samlat på mig massor av dessa scener, det har vi alla.

Den här samlingen kallas således "Delar av helheten" och kommer att utspela sig i ett ännu onumrerat antal episoder, med början på något så märkligt som skateboardfilmer.

Jag har ett förflutet inom brädåkningens enkla konst och ska genast erkänna, såhär i efterhand, att jag alltid aldrig var någon mästerlig skateboardåkare. Feg och jävlig stod jag nog mest bredvid och tittade på när mina, mer adrenalinstinna, vänner gjorde handrails, 360-flip och annat som hörde sporten till. Jag "levde" dock skateboard under åren 1993-1996 med allt vad det innebar; kläder, musik och trender. Sedan dess har jag följt utvecklingen av kulturen och måste säga att jag är nöjd över vad den har utvecklats till idag. Under vår tid lyssnade vi mest på skatepunk, hade overkligt stora kläder och luktade tonårs-svett, vilket resulterade i att vi sällan blev tagna på allvar. Idag har skatekulturen mognat en del och är en stor industri för kläddesigners och musikindustri där trender och annat ses i alla dessa skatefilmer som fullkomligt spottas ut på marknaden. Det finns mycket att visa i den här genren, men jag ska hålla mig till de där episka klippen så det blir någon måtta på det hela.

Vi börjar från början. Den första skatefilmen jag såg var Plan B:Questionable. Filmen var upplysande och magisk för en 12-årig småstadsgrabb som jag. Rörliga bilder på människor från det stora, och senare vidriga, landet i väst visade sina allra främsta förmågor inom sporten och bland alla dessa ungdomar fanns en åldringsman: Rodney Mullen. Mullen är den mest tekniskt skickliga brädåkaren vi har och han har i mina ögon alltid varit något av skateboardkonstens allra geekigaste personer. Här syns klippet som fick mig att stanna ute längre om sommarkvällarna och nöta lite extra på mina ollies.



Mullen har varit med ett tag, här ett klipp från 1984:


Och här i sitt esse, typ 20 år senare:


Fantastiskt.

Nu går vi vidare till ett annat bidrag - Ali boulala. Ali är svensk och en sann idiot på många plan. Rent tekniskt är han inte fulländad, men gossen kan konsten att underhålla sin publik. Han gör det ena vansinnesdådet efter det andra och däremellan lever han ett högst dekadent liv. För tillfället sitter han inne efter att ha kraschat med en motorcykel i hög fart. Vid olyckan avled hans vän Shane Cross och själv hamnade han i koma en tid. Kanske platsar han inte att nämnas i samma inlägg som Mullen, men i det här fallet får han faktiskt vara med - som en svensk jämförelse, om än en skev sådan. 5:44 in i filmen hoppar Ali ut för en overkligt lång och otäck trappa - det är just det klippet jag ville visa dig. Är du inte invigd i skateboardens konst finns det en risk för att du inte blir speciellt impad av det här.




Vi avslutar med ett bidrag från en av alla dessa fantastiska introduktioner som dessa filmer ofta har. Det här är en vacker bit filmad med höghastighetskamera och rackarns trevlig. Sådär, tag nu fram din allra bekvämaste fåtölj, sätt på en kopp the, svep in dig i mormors fulfilt och se introt till filmen Lakai - Fully flared