Kalmar konstmuseum har fått ett av årets största arkitekturpris och jag yttrar åter orden: Trångsynthetens Sverige. Är detta allt vi lyckats skaka fram i en tid då landet för ett slag gick på högvarv? Samtidigt ställer jag frågan: Design och/eller arkitektur - vad är det för skillnad?
Kalmar konstmuseum må se häftig ut. "Svarta lådan" som den också kallas, väcker viss uppmärksamhet och dess brutalistiska inre är en upplevelse ...för en fotograf. Den är allt lite frän på håll, om man vet vad man skall titta efter - det finns nämligen stor risk att den smiter förbi synfältet till förmån för fjärden eller Kalmar slott.
Som konstmuseum räknat är byggnaden fullkomligt värdelös då det visat sig att fönster måste modifieras för att inte skada den hängande konsten, eller det faktum att hela konstmuseet måste stänga drygt två veckor när en ny utställning skall hängas - varför? - jo för att planlösningen inte möjliggör avskärmning av separata delar. Dess yttre är klädd med svartmålad plywood och mina tankar går oavkortat till de takbelagda gångar av dito material som tillfälligt sätts upp i samband med höghusbyggen för att skydda pedestrianer från nedfallande material.
Arkitektur är så mycket mer än yta och fasad, det är en kreerad funktion som skall fungera för det ändamål det är skapat. God arkitektur står sig. God arkitektur åldras med behag. God arkitektur är ett bevis på eftertänksamhet och framförallt vördnad för dess innehåll och ändamål. Kalmar konstmuseum saknar dessa värden. Kalmar konstmuseum glömde redan i planeringsstadiet sin funktion och sitt ändamål - att visa konst, inte att äta upp den. Kalmar konstmuseum är en väldesignad låda, och för det borde den få ett pris - ett designpris.
Men ett arkitekturpris - Nej.
Jag kommer osökt att tänka på tidskriften "acceptera", vilken gavs ut i samband med Stockholmsutställningen 1930. Nya strama, rena och funktionalistiska stilideal presenterades och grabbarna Asplund, Markelius och Åhrén gick i bräschen. Allmogens kritiska inlägg, där man liknade den nya arkitekturen vid en låda; detaljfattig och tråkig, bemöttes av herrarna med en bild på Stockholms slott och texten "Också en låda"
Jag ställer frågan igen. Är detta verkligen det främsta landet Sverige lyckats prestera år 2008 gällande god arkitektur? Jag föreslår en titt på våra grannländer i både öst-, väst och sydlig riktning - där händer det grejer, kanske inte banbrytande, hisnande eller makalöst, men väl goda lösningar och ett kreativt skapande på vardagsbasis. Landet Sverige kan inte tänka i termer som god arkitektur på vardagsbasis. Det är vi på tok för fega för.
Plötlsigt blev jag så trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar