Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
-
▼
2008
(43)
-
▼
november
(22)
- En intressant morgon
- Favoritvideo Nr 2: Sid Vicious - My way
- Alla mina tankar på dig. Och på dig. Och på dig. O...
- Det nya svarta; vad är det nya svarta?
- Eldorado
- Kalmar konstmuseum - Också en låda.
- Kölnerdomen som tv-spelsnostalgi
- Marviken - världens enda oljeeldade kärnkraftverk?
- Att sätta guldkant på tillvaron
- Om jag vore Jan Stenmark: Välfärd
- Axel von Fersen bloggar om livets trivialiteter.
- Bureus skeva karta över fosterlandet 1626
- V-Gurra å lämmeln inom honom
- Om jag vore Jan Stenmark: Hallick
- Moderlandet kallar.
- Stenmark
- Last.fm - en kärleksförklaring
- Hail to the new world order
- Denna dag - ett liv
- Mia Törnblom - Vidrigheten personifierad
- Alternativt jobb sökes
- Komprimerad livserfarenhet.
-
▼
november
(22)
4 kommentarer:
Som barn satt jag emellanåt i badrumsfönstret och visslade. Tittade ut över en folktom gatstump. Det var rätt trångt att sitta där. I mitt tycke var det dock den tryggaste platsen att sitta på om det var kväll och jag var ensam hemma.Fönstret var öppet, och det skulle gå att kontakta yttervärlden, om nååågon av lägenhetens demoner skulle tränga genom den låsta badrumsdörren...
Kunde sitta i timmar.
Jan Stenmarck, gick du förbi, utan att jag såg det?
Fast metspö...? Nej, det hade jag aldrig.
Stina: Kanske gick han förbi. Kanske gjorde han det inte, kanske såg han ett annat barn med liknande "needs" och i detta fall innehavandes ett metspö. Kanske är han själv barnet.
Men vad spelar det för roll. Med eller utan Stenmark, och med eller utan metspö, tycker jag mycket om när du delger dessa anekdoter.
Själv minns jag mina första sommarvistelser hos mormor. Jag övervakade järnvägsövergången från en sån där grön sandlåda, placerad av kommunen. När bommarna föll ned för ankommande tåg blåste jag i en visselpipa på olydiga människor som passerade bommarna olovligen. Jag fick ingen Stenmarkserie uppkallad efter mig för det.
Satt du I eller PÅ lådan? Fanns det inte någon påpasslig person och fotograferade den lille nitiske ynglingen?
Det skulle antagligen ha varit ett perfekt motiv på en illvillig studentskylt...
Ha det så gottigt!
Studentskylt, ja fy fan! Nä, ovanpå "låddan" stod, eller satt, jag under stora delar av den sommaren. Nästkommande sommar hade de byggt ett äventyrsbad i den aktuella staden - gissa om undertecknad å de andra snoriga ungarna trängdes för att åka kana å virvla runt i snorströmmarna.
Skicka en kommentar